Grubblerier om kostnader för assistansen och försvaret

Igår kom jag hem från Bryssel där jag deltog i den årliga konferensen på den internationella dagen av människor med funktionshinder som i år stod under mottot Lika möjligheter för alla. Under första natten på hotellet hade jag täppt näsa, näsdropparna var slut, jag fick inte tillräckligt med luft med min andningsmask och låg vaken i ett antal timmar med tid för funderingar.  

I detta halvvaket tillstånd låg och tänkte jag på hur bra jag hade det som har personlig assistent och som kan resa i arbete. Utan assistent, inga föreläsningar utomlands, inget samarbete i internationella projekt. Men assistansreformen har blivit för dyr, sägs det. Endast ”de som verkligen behöver” ska ha assistans. Jag undrar vilka de är. Skulle mina arbetsresor godkännas? Att resa är ju inte livsviktigt – tvärtom, kom jag att tänka på, med mina 12 flygresor i år har jag säkert bidragit mer än medelsvensson till växthusgaserna. Med oavsett om jag reser eller ej, behöver jag använda ventilator och gå på toan. Men min fru kunde ju hjälpa mig med detta, hemma. Om hon har tid och det har hon inte, eftersom hon har sitt arbete. Det är ju det fina med Sverige att man inte behöver vara beroende av sin familj för sin assistans som i de flesta länderna. 

Men det anses ha blivit för dyrt i alla fall. Assistansersättningen kommer snart kosta lika mycket som försvaret, läser man. Det är något att grubbla över. Antagligen speglar detta inte den prioritering som man vill se. För att återställa de rätta proportionerna borde man antingen höja försvarsbudgeten eller sänka assistanskostnaderna. 

Att höja försvarsbudgeten verkar inte gångbart. Finansministern t o m sänkte den nyss. Den allmänna värnplikten är inte helig längre, den lär vara för dyr och inte längre nödvändig. DN talar om att som följd av värnplikten fick allt för många tillgång till vapen och vapenträning. Hur många som idag behöver personlig assistans som följd av olycksfall i värnplikten eller genom i värnplikten vapentränade brottslingar framgår inte av statistiken. Där finns i alla fall en koppling – högre försvarskostnader, högre assistanskostnader.  

För några veckor sedan firades Karl XII:s dödsdag. Vad skulle han ha sagt om relationen mellan assistans- och försvarsbudgeten? Tänk om han hade haft mera pengar för sina krig. Då skulle han inte behövt anfalla 40 000 ryssar med 18 000 svenskar vid Poltava. Då skulle kanske kartan ha sett annorlunda ut idag.  

Försvaret ger i alla fall arbete. Varenda gång ett regimente ska läggas ned, får regeringen bråk med respektive kommun som vill åtminstone ha ett statligt verk som ersättning. De problemen slapp Karl XII. Personlig assistans ger också arbetstillfällen. 14 000 assistansberättigade anställer tillsammans 50 000 heltidsanställda assistenter. I jämförelse har Ericsson 45 000 anställda i hela världen. Vart ska våra assistenter ta vägen? AMS och socialbidrag kostar också. 

Vad försvarar försvaret egentligen, grubblar jag vidare i min halvsömn. I USA skulle man svara  ”the American Way of Life”. Finns något liknande mål i Sverige? Vad ingår i så fall i “the Swedish Way of Life”? Är det inte just sådana mjuka värden som personlig assistans, att som person med funktionshinder kunna leva ett själbestämt liv, att som anhörig inte behöva offra sitt liv för att stanna hemma med sitt funktionshindrade barn eller maka? 

Adolf Ratzka

assistansanvändare 

Magnus Johansson (mp) svarar Sture Jonasson, STIL

MJ tar ställning till 65-åldersgränsen och lugnar därmed de assistansberättigade som inte vill hamna i kommunens famn.  Han anser att assistansersättningen ska tillkomma de som verkligen behöver det och inbjuder STIL och andra att komma med förslag om lagändringar som tryggar insatsen för dem.  Läs MJ:s  svar på Assistanskolls hemsida.    

Man frågar sig hur dessa förslag måste se ut för att LSS-Kommittén och Regeringen blir nöjda. Ska man skära av fötterna eller armarna på Assistansreformen?

Magnus Johansson (mp) ombes precisera ”vissa inskränkningar” i assistansersättningen för att spara – av Sture Jonasson, ordförande i STIL

Magnus Johansson säger i sitt svar till Bengt Elmén:

”Jag hoppas LSS-kommittén finner förslag på förändringar som långsiktigt tryggar reformen. Det kan på kort sikt innebära inskränkningar för vissa. De som verkligen behöver assistans måste få rätt till den.”

- Jag skulle nog vilja be honom precisera ”inskränkningar för vissa”. Om jag tolkat honom rätt vid ett möte för 2 år sedan menas med detta att regeln som tillåter att LASS-berättigade behåller LASSen även efter fyllda 65 år skall upphöra, av ”rättviseskäl”. Johansson motiverade detta , för 2 år sedan, med att den som får stroke veckan efter 65 årsdagen blir utan LASS medan den som får stroken som 64-åring erhåller LASS.

Magnus Johansson (mp) svarar Bengt Elmén och öppnar nya frågor

Som svar på Bengt Elméns öppna brev  konstaterar Magnus Johansson (mp) att Miljöpartiet värnar Assistansreformen, men poängterar samtidigt att assistansersättningen ska endast gå till de som verkligen behöver den och antyder att personkretsen ska ses över:

”Jag hoppas LSS-kommittén finner förslag på förändringar som långsiktigt tryggar reformen. Det kan på kort sikt innebära inskränkningar för vissa. De som verkligen behöver assistans måste få rätt till den. ”

Därmed skrämmer han upp många som fruktar kommunens tjänster som återstående alternativ.

Läs Magnus Johanssons hela svar på Assistanskolls hemsida.

Assistansersättningen generar inkomster inte endast kostnader – reaktion på Magnus Johanssons (mp) utspel i Rapport av Adolf Ratzka

Varför talar ingen om samhällets vinster med Assistansersättningen? Under de snart 14 år som reformen har funnits har många politiker ondgjort sig över assistansreformens ökande kostnader. Men ingen har velat se att det finns även uppenbara stora inkomster som Assistansreformen genererar:

- över 50 000 människor (omräknat på heltidsarbetare) har fått sitt arbete pga Assistansersättningen. Hur mycket har man sparat här i AMS-åtgärder och socialbidrag?  

- hur mycket skulle hemtjänsten för assistans-personkretsen ha kostat kommunerna om inte den statliga Assistansersättningen hade funnits?

I sitt inlägg på Assistanskoll  pekar Adolf Ratzka, assistansberättigad och initiativtagare till STIL, på sju inkomstposter som måste tas med i räkningen och efterlyser en vetenskaplig samhällsekonomiska utvärdering som tar hänsyn till alla kostnader och inkomster. Han frågar:

Skulle villaägare som nyss bytt oljepannan mot bergvärmepump enbart klaga över skenande elkostnader när vintern kommer? Skulle de inte jämföra elkostnaderna med det som oljan hade kostat?  

En vetenskaplig utvärdering av assistansersättningens samhällsekonomiska konsekvenser skulle sannolikt visa vinster inte enbart i form av ökad livskvalitet för assistansbrukare och deras närstående utan även i form av ekonomiska vinster för skattebetalarna.

Är det kanske dags att utöka personkretsen?

Reaktion på Magnus Johanssons (mp) utspel i Rapport – vad ligger bakom?

Bengt Elmén var kanslichef på STIL på 80-talet när STIL:s pionjärverksamhet med personlig assistans blev modell för assistansreformen. Han har sett Rapports inslag om assistansersättningens kostnader och utmanar Magnus Johansson (mp) i ett öppet brev 

- Vad ligger bakom utspelet? Vill LSS-kommittén skrämma upp opinionen för att bana väg för sina kostnadsdämpande förslag?

- Deklarera öppet vilka assistansberättigade som ska få det sämre när kostnaderna ska minskas! Assistansanvändare vill ha klara besked.

Bengt Elmén som är assistansanvändare redogör för de kontrollinstanser som redan finns idag i form av återkommande behovsbedömning, försäkringskassans kontroll av assistenternas arbetade timmer och regeringens fastställande av schablonbeloppet varje år och påpekar att den kriminella fusk som har förekommit har begåtts av Försäkringskassans egen personal (Aftonbladet 2007 05 26).

Läs Bengt Elméns öppna brev till Magnus Johansson (mp) här. 

”LSS-kostnaden ökar okontrollerat” enligt Magnus Johansson (mp) i Rapport

Återigen är Assistansreformen under attack. Den här gången är det de ”skenande” kostnaderna som man oroar sig för.

-Pengarna bara rinner ut genom öppna kranar. Det finns ingen kostnadsuppföljning, säger utredaren Magnus Johansson (mp) i Rapport-nyheterna den 11 november 2007.  Enligt utredningen kommer summan år 2015, om inget görs, att vara uppe i 35 – 40 miljarder kr per år – lika mycket som försvarsbudgeten. Läs hela inslaget på assistanskoll.se.